saazzaandersson

Har bestämt mig för att sortera ut lite vänner..
Det kommer ju att gå snabbt för tack o lov är dom få.
Men gud vilken irritation detta är.
Jag säger till mig själv alldeles för många gånger; detta va den sista gången jag ställde upp för dig.. o vad händer?? Jo du ringer o du stökar till i min tillvaro, men får jag nått tillbaka? inte det minsta..
Uppriven inombords kanske men snart slutar ingenting att förvåna mig längre..

Det går bra på jobb o hemma så tur att mycket som finns runt en,fungerar. Jag kan ändå inte rå för att blicka tillbaka.. Saker man kunde ha gjort, men som man inte gjorde o detta är inte likt mig direkt, utan allt sker av en anledning så varför börja tänka på det nu? Tänker mycket på hur det kunde ha varit, men varför? 
Känner med att det e tungt med vissa familje medlemar.. det e liksom inte som det bruka vara o det om nått känns jäkligt tungt.. o nått som med är tungt är FAN MIN GRANNE, *hyser ett jäkla agg mot dig* fan du förstör min tillvaro att kunna vara hemma, FLYTTA knäppo!!!!


Då jag hämtade min söta son på dagis, sa fröken, william säger på dagis; jag älskar min mamma mest i hela världen ooo vad jag älskar henne o min mamma o detta är viktigare än något!! William min älskade guldklimp vad hade jag vatt utan dig?! *Love*


Nej nu ska jag kurra ihop mig brevid William o min håriga hund ha det gött!!