saazzaandersson

Det började med en åter förening...
Efter många år ifrån varandra tog ni upp kontakten igen med varandra..

Det började med lite oskyldigt snack på chatten..
hon bjuder dig på middag, du presenterar vår son för henne o hennes son, du påstår att hon har pojkvän..
Varför va inte han med på middagen då? Mycket märklig pojkvän..
Du total ignorerar mig o kastar skit på mig o går med en säkerhet in, att du kan vara så mot mig,för hur du än behandlar mig står jag kvar..
Senare bjuder hon in dig på kalas o idag fick jag reda på att du o hon har gjort iordning kalaset tillsammans, gått o myst i hennes trädgård o fixat o donat inför den stora morgon dagen..
Du tjatar dig till att du ska ta med din son o jag frågar ovetande om vart ni ska..

(du svarar); eeehh, vi ska till en kompis kompis, okey säger jag men jag frågar dig igen senare nästa dag vart ni
skulle..
(du svarar); eeh, till min kusins kompis för att fira honom, okey säger jag kom tillbaka i tid bara..
Såklart dyker du inte upp på avtalad tid utan flera timmar efter, du har inte ens en tanke på att höra av dig..

Senare får jag reda på av en kompis "vem din kompis vän, "din kusins kompis" är o får svart på vitt om varför du inte från början kunde säga var du egentligen skulle o varför du inte hade en tanke på att höra av dig..

Jag "kontroferar" dig senare o du blånekar först allt sen passar det att slänga fram mitt i huvudet på mig hur det ligger till..

Någon dag efter säger min egen son till mig att du sagt att du är kär i båda.. o då förklarar du det med att skrika på mig o få mig att må skit dåligt o agerar fruktansvärt mot mig.. hmmm...  
Jag har under längre tid stått ut med din nonchalanta attityd, tillåtit mig själv att leva i frustrationen med att leva med ett brustet hjärta o all skit du kastar på mig, men nu e det så att denna saga tar även slut.. jag orkar inte mer..
Kärleken är visst blind men,herregud det finns ju givetvis också en gräns o dessvärre fast du inte är man nog att tala sanning o hur detta än svider så va gränsen nådd, min gräns..
Jag ska kunna lita på den jag sover med inte undra var han är då han inte sover med mig..
Att du dövar ditt samvete med att behandla mig som skit hjälper ingen av oss..
tyvärr denna katt o råtta lek har nått en brytpunkt, du får hitta dig en annan sysselsättning



Nu ska jag sova OCH med gott samvet, vi normala (jag bortser från någon,vi vet vem) vet i allafall att det bästa samvetet,är den skönaste huvudkudden..


Natti natti på er alla // -S