Världelöst

Varför finns det så många hinder men så lite hopp ?
Allt känns  bra o väldigt förnuftigt o sen bara tycker man att man har varit för hård o vill vara den snälla igen..
Jag menade allt jag sa, men det känns som att det går rätt in o rätt ut..
Att prata med dig är som att inte få bläcken på ett blankt papper att fastna..
Från att vara bästa vänner till att vara värsta ärkefiender..
vad sker.. hur gick det där till?..
Hur kan man vara så öppen mot en person o känna att det är ömsesidigt, sen få skiten upptryckt i huvudet?
Livet, vad e det liksom?
Vem fan får manualen till detta o varför får inte alla den i så fall?..
Magen gör ont o det växer i en, oron tar över o man vet varken ut eller in..
Skulle det inte vara verkligt om man fick mer av det goda än det onda?

Jag sitter här o stirrar o låtsas att jag filofiserar, men hur skulle jag kunna, jag känner liksom inget jag känner mig bara förbannat tum..
Jag kan inte ens sätta finger på vad det är, mer än att jag är rätt jäkla vilse..
Vilse o ensam i den stora skog med alla de där tunnland..
Det finns ingen ände,ingen början, bara en i mitten, där det kvittar om du går höger,vänster, bakåt eller framåt..
Du kommer liksom aldrig komma någonstans..
Jag har inget svar å jag har inte direkt någon fråga, förutom det förbjudna ordet; VARFÖR?! 
Tror jag behöver någon med styrkan att klara lyfta upp mig, men vem orkar att gå runt o bära andras elände?

Ge mig styrkan att få modet till att få tillbaka hoppet.

*punkt*

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0