saazzaandersson

egna slutsatser, egna svar..
kvittar vad jag än säger... 
Varför söker man efter massa anledningar eller hittar på egna slutsatser bara för att kunna må bättre.. 
Man gör så att personen försvinner o aldrig har existerat.. 
Man leker med personens känslor o behandlar dessa som luft.. 

Jag vet inte vad jag ska göra...
Jag kan inget göra.. 
Denna jävla stickande känsla inom mig o ångesten som bara gör sig större o större har kommit för att stanna visst..
jag vet ingenting längre..
känner mig helt ensam fast jag vet att jag egentligen inte är det.. 

det snurrar o det snurrar runt i huvudet för jag menar; vllken människa som säger att den bryr sig, vägrar att lyssna på en, vägrar stötta en o framförallt vägrar förstå sig på en?
Är inte detta lite att "passa på att vara elak när man vet att den andra är som mest motaglig av det"?

Behöver man det?
Behöver jag det?   
Känslan av att vara men inte att finnas är obeskrivlig..
När ska man förstå sig på livet?
När ska valen vara rättvisa?
Kommer det hjälpa mig att fly hela tiden eller kommer det att ställa till med mer för min egen del?

Samtidigt som min flytt känns jäkligt behövlig o som en "refresh" av mitt liv, så är det ju samtidigt så enormt skrämmande så klart..
Även att jag har fått svar på min undran över 10.000 säkra gånger så kan man inte hjälpa att man får upp en gnutta hopp ändå..
o allt detta hopp kommer ju definitivt att försvinna..
men det är förmodligen den uppenbarelsen jag behöver så att man kan lägga saker o ting åt sidan o ta itu med det verkliga problemet..
Man kan inte luta sig åt någon annan, man kan inte släppa in persoen..
för det vet vi ju alla hur det går..
Det är inte lönt, för när jag tror att personen förstår mig utan o innan till avfärdar personen mig genom att medvetet missförstå mig hela tiden.. livet ja vad är det?

Släppa, glömma o gå vidare?
Hur gör man?
Hur orkar man?  
Hur kan man medvetet slänga luren i örat på någon som gråter..
Hur kan man säga att man bryr sig om personen när man agerar på ett annat sätt..

hur
hur
hur
hur
Jag vet inte hur många hur det me kommer att vara..
Allt känns så overkligt, allt känns så fängslat, allt känns så upprivande
10.000 känslor samtidigt HUR kan det vara så?

Tacka vet jag för husdjur!! Vad skulle man annars gjort..
En av mina bästa vänner har försvunnit för gott , men den trognaste o starkaste stanna o det är som sagt mitt fina djur!

Jag tar gärna på mig skulden, men det är faktiskt ditt eget fel att du bollar med helt fel slutsatser.. o varsegod eller nått.. du gör säkert min dag en annan gång :)


Skönt att släppa ut det o kräka av sig lite? svar jao!
Tack för att du läste ha en brau dag! 
nu mot nya äventyr :)